Cezilija

Till att börja med kan jag skriva: JAG ÄR SÅ SJUKT BRA OCH NÖJD!

Imorse gick Rikard till jobbet innan 7.00.
Jag somnade om eftersom jag inte skulle vara i skolan förrän 10.45.
Innan 8.00 så hörde jag hur "nån" var inne i huset. Blev helt iskall i hela kroppen. Hörde hur någon gick nere på nedervåningen. Alltså, jag blev så fruktansvärt rädd! Rikard var ju på jobbet, vad skulle jag göra?! Och målaren hade sagt att han inte skulle komma förrän runt middag idag.
Men så hörde jag hur han kom upp på övervåningen och gick in i gästrummet och började jobba. Självklart var det målaren men man blir ju sketrädd när han inte gör sig till känna. Fast det måste blivit något missförstånd, han trodde nog att jag redan var i skolan.
Jag steg upp och gjorde mig i ordning.
När jag kom till skolan så gick jag in på Biblioteket och skulle skriva ut mitt arbete. (+ kopia till läraren). Fick även ett låne-kort på köpet, det är ju alltid bra att ha. För framtida behov också.
Skrev ut mitt arbete, gick och köpte frukost, och började läsa igenom det lite och strök över viktiga saker.
Klockan hann bli 10:50, men läraren hade inte kommit. Dessutom var det bara jag och en kille till i klassen som stod och väntade. Vart var alla andra? 
Men tillslut så dök läraren upp och sa att seminariet skulle vara på måndag enligt planeraren. Så då hade både jag och denna killen missförstått "eget arbete", som att det var då vi skulle hålla föredrag om våra arbeten.
Men jag var ju redan klar och redo! Skulle jag bara åka hem igen då eller?
Men då sa läraren att "jag är här idag för att de som vill ska kunna hitta mig och fråga något om de behöver, men vi kan köra era arbeten nu, om ni känner att ni klarar det idag?" JA FÖR TUSAN! Vill ju inte åka tillbaka på måndag igen.
Den andra killen var dock varken redo eller klar, så det blev bara jag och läraren. Vilket kändes skitbra! Så man inte skulle sitta och bli illa omtyckt av sina egna åsikter av de andra. Haha.
Men då började han med att fråga "Jaaa, och vad är ditt problem?" - ringde lite komiskt i mina öron så jag började mitt arbete med att börja flabba! Good work Cissi!!
Men jag började prata på, allt bara rabblades ut, och jag blev lite förvånad över mitt egna ordförråd! Men läraren gillade det så han bombade ner mig med motargument, och jag stretade mot med ett argument som jag minns att Rikard hjälpt mig med; "Jaha, och om en liten pojke på nyss  fyllda 18 år skulle slå ihjäl en gammal tant, och kanske aaaaldrig göra om ett brott igen, resten av sitt liv, vad skulle då samhället tjäna på att han skulle gasas ihjäl?"... Och där fick min lärare tunghäfta, han nickade till med huvet lite på sne och log. GOT YA! Gud vad nöjd jag kände mig där. Det var inte mitt argument, men vad spelar det för roll? Ett lyckorus gick genom hela kroppen, jag Cecilia, hade just fått min samhällskunskapslärare att få tunghäfta.! Obeskrivligt.

Debatten skulle hållas i 5 min, men jag är rätt säker på att vi höll på längre än så. Tillslut avslutade han rätt upp och ned med: Ja! Detta var mycket bra! Du klarar dig!
Klarar mig? Jag skulle haft medalj för det där...

Nä, men det kändes väldigt bra. Fastän jag 5 min innan vi startade hade tappat ena linsen och därav såg allt på pappret helt skevt..suddigt och skarpt..  Men jag var så oblyg och kände mig så pass bekväm, så jag behövde aldrig titta ner i papprerna, däremot tittade jag in i hans ögon hela tiden. 

Ja jag är så nöjd!! 

Nästa vecka är det sista provet i naturkunskapen. Sen är jag klaaaaaaar!!!

//Cecilia