Cezilija

Efter att värmen låg runt 100 grader i vattentankarna igårkväll, så låg de imorse på ca 30 grader.
Kall natt?
Hell Yeah!

Men det var inte som efter en natt när vi bodde inne i Hålan i varjefall. Där ville man inte somna med vått hår. :) Nä, skämt å sido, vi hade det varmt i sovrummet. Men ut i köket ville man inte gå under hela vinterhalvåret ! I alla fall inte på morgonen...
Man bävade för det. Man visste ju att man var tvungen att stiga upp och elda nån gång. Men såfort man satte sin fot utanför sovrumsdörren så kände man hur knottrig man blev och håren ställde sig upp över hela kroppen! Sen slängde man ett snabbt öga på termometern som stod på fönsterbrädan, 13 grader!! Man vaknade i alla fall till! :) Att sätta sig ner på porslinsringen på toaletten var lika med att riskera urinvägsinfektion varje gång!
Ibland kunde jag stänga mig inne i sovrummet hela dagen och ha värmeelementet på! Var ju inte så populärt när Rikard kom hem från jobbet, runt 10 grader i hela huset och runt 40 inne i sovrummet! Hahaha! Ja jag veeeet jag var lat. Men det var så fruktansvärt drygt att asa den tunga korgen full med ved flera gånger! Och ännu värre att stå ute i snöoväder och hugga små stickor så man har nåt att lunta med.
Men när Rikard kom hem från jobbet så var han så snäll och gick ut för att hämta mer ved. Och de lassen han orkade ta på bara EN gång hade jag fått gå minst TRE gånger för att få ihop! Men lite snäll var jag i alla fall, jag vände golvlampan ut mot fönstret så han såg nåt när han stod ute i vedbon och skulle fylla korgen med mer ved. *garv!* !! Det är många roliga minnen därifrån! Just då mådde man ju skitdåligt och undrade VAD gör jag här ?! :) Men nu efteråt så var allt värt mödan för Rikard och jag kan ibland ha jätteroligt åt våra minnen därifrån. Kanske inte lika roligt när vi sitter med mina föräldrar och fikar och han berättar om detta med att jag inte orkade bära in ved alla dagar, men hade gärna värmeelementet på 40 grader inne i sovrummet! "Det är Cecilia det!! Enda ut i fingertopparna!" :) Ja de känner mig ju i alla fall. :)
Nu idag kan jag inte fatta att jag kunde bo över ett år där ute. Helt ärligt. Huset är fallfärdigt, snett och inte speciellt värmeisolerat. Elementen fungerade inte eftersom pannan var trasig, därför detta eviga eldandet. Det luktade fuktskadat, det fanns mycket möss på vintern, vi hade en mård som bodde inuti hustaket på vintern (säkert sommaren också), spindlarna var så stora så de hade hår på bröstet!, ibland hittade man mus-skitar inne i kylskåpet, långduschar existerade inte eftersom vattentanken bara rymde 50 liter, ville man ligga i lite längre så fick man sätta proppen i botten på "handikappduschen", och lägga sig ner i extremt ihoptryckt fosterställning med huvudet på kanten! *garv!*, Hade ni sett duschen så hade ni förstått hur roligt det måste ha sett ut! Men vad gjorde man inte ? Jag frös! Vi åt oftast inne i tvrummet, och bordet bestod av en blå bordskiva på ungefär 30*50 cm, och benen var gula. Nåt som Rikard snickrat ihop i slöjden då han var liten. :)

Ja herregud..

Men det hade sin charm också.
Det var lugnt och skönt där ute. Somrarna var U N D E R B A R A!! Det ligger ungefär 1 mil ut i skogen, man kommer dit på grusväg, bussarna går kanske tre gånger om dagen. Trädgården var mycket fin och stor! När man skulle gå till jobbet på sommarmorgonen så var det fortfarande lite morgondimma på åkern, hjortarna stod och betade, tusentals fåglar kvittrade och allt var bara... lugnande. Det existerar ingen stress där ute. Hade jag bara haft ett körkort, huset hade rivts och ett nyare hade byggts upp så hade jag lätt kunnat tänka mig att bo där inne. För de framtida barnen hade inte fått en bättre uppväxt...

/Cecilia