Mardröm..
sov så dåligt inatt. vände och vred. vaknade av en mardröm, var jagad. blev beskjuten av ett hagelgevär i benet. och hur ofta jag än drömde om det, så hann jag aldrig ta mig in till närmsta granne. planerade min flyktväg ordentligt. när han var inne i huset, helst på övervåningen, så skulle jag smita ut genom källardörren, med katten under armen och springa så fort benen bar mig. men hur snabbt jag än sprang så var han bakom mig på två röda sekunder.
vad ska man göra om nån tar sig in i huset? ringa sos men man kan ju inte prata så högt. tänk om de inte hör en och så måste man vänta på att de ska spåra ens mobil. tar det lång tid?
tänk att stå där, ute, i kylan, halvnaken på natten, panik i kroppen, med ett siktande hagelgevär mot sig. vad gör man?
jag är bara orolig efter det jag fick syn på igår. man vet ju egentligen inte hur långt en människa är villig att gå. hur sjuk en människa kan vara. jag blottade hans mörkaste hemlighet för tre år sedan. en hemlighet som aldrig skulle få komma fram. dagen efter var det på radion, sa min mormor.
sen dess har det varit tystnad.
tills igår.
