Alone
Mamma och pappa körde hem igår vid 14.00
Det är helt otroligt vad ensamt det blir så snabbt. Det är alltid värst morgonen efter. När man inte kan raggla in till dom på morgonen och sätta sig vid fotändan, smita ner med sina iskalla fötter under mammas täcke, snacka lite skit, leka med katten för att sen gå ner och laga gemensam frukost och planera vad dagen har att erbjuda.
Man tar verkligen tillvara på tiden när de är här eftersom man inte träffar de så ofta nu längre. Vissa dagar är stentuffa och jobbiga. Ibland vill man bara packa sin väska och åka hem. Och aldrig känns det ensammare när man kanske bråkat med sin sambo. Jag menar, det är ju inte så att en annan bara kan dra hem till sina föräldrar en stund om man är förbannad. Och oense ibland är alla par. Men nu släpper vi det.
Allting är bra mellan mig och Rikard.
Det är bara det att jag MÅSTE ha ett jobb, jag blir galen annars!!
Idag har jag varit extremt duktig tycker jag.
Jag har skottat extremt mycket snö! Och så körde jag in ved! (En liten del i alla fall). Rikard och jag bytte när han skottat bort vallen som plogbilen kör upp. Visst kan den göra en vansinnig ? Pappa hade varit ute och skottat en av dagarna när det vräkte ner som värst i helgen, och preciiiiis när han kliver innanför dörren så kör plogbilen förbi. Hahahaha! Men vi hjälptes såklart till med skottningen. Men pappa var nog ute alla gånger. Det har hänt så mycket när dom varit här nu denna veckan! Vi har gjort i ordning nere i hallen, städat sy-rummet och gjort i ordning det till datarummet. Vi har satt upp fönsterbrädor nere i hallen och i gästrummet. Skruvat upp gardinstång och hängt upp de nya gardinerna. Skruvat upp en hylla i datarummet, satt dit pärmarna och etiketterat dom.
Ja, det har hänt en hel del. Så STORT TACK TILL DE BÄSTA FÖRÄLDRARNA I VÄRLDEN!
På tal om annat så har jag fått en fruktansvärd smärta i mitt knä. Såfort jag stöttar mig på vänstra benet. T.ex reser mig upp från en stol, kliver ut ur bilen eller liknande så känns det som man hade satt en kniv i knät. HERRGUD vad ONT det gör! Ren smärta kan jag lova...
Antagligen har jag suttit illa. T.ex så är jag 24, men sitter ändå som en 4-åring som leker med lego på golvet. D.v.s jag sitter på mitt eget ben. Och antagligen har det tänjt ut senorna i knät, så det är de som värker nåt så förbannat. Jag försöker tänka på det - men ja ni vet... lära en gammal hund sitta... Jag får i alla fall lide för det när jag rätar ut benet...
Jag får väl snart hoppa ner i duschen. Imorgon ska vi iväg på begravning för Rikards farmor. Så himla synd, det var en mycket go, rolig och charmig tant.
// Cecilia
