AjAj..
Haha, tycker denna bilden är sååå klockren! Men riktigt så illa är det inte denna gången. Jag har bara nåt så förbannat ont i magen. Det har aldrig vart såhär illa förut, men igår kom flera smärt-attacker så jag t.o.m gled ner från soffan till golvet och låg i fosterställning och kved. Värsta jag varit med om.. EVER!! Blev ärligt rädd ett tag. Jag kände bara att jag ger upp, jag pallar inte denna smärtan. Hade det inte släppt efter ett tag, så hade jag helt ärligt ringt 112. För det där var INTE normalt!! Smärtan brukar ju komma i kramper, sen släppa efter några sekunder. Men denna smärtan gav sig aldrig, den trappades däremot upp och blev värre och värre. Tillslut slutar man ju andas för varje rörelse gjorde smärtan outhärdlig. När jag kände att nästa kramp var påväg så sa jag högt för mig själv "Nej! Nej! Nej! Inte mer! Snälla!" Hur töntigt låter inte det? Men så ont gjorde det. Onormalt ont.
Men idag mår jag bättre. Efter 4 tabletter sen igårkväll. Jag ska till jobbet ikväll - i adidas träningsbyxor. F*n heller att jag tänker sätta mig där med jeans som trycker mot magen. Hell no. Man är ju extra svullen nu också..
Well well - annars är allt annat jättebra. Både med mig och Rikard och mellan oss för er som undrar. :) I skolan går det också bra, igår hade vi HLR-utbildning. Jättepinsamt med teatern man skulle spela (med en docka). "Hallå, hallå, hör du mig?" Hahaha! Skämdes som en gris! Men jaja.. så är det ju. Finns väl ingen idiot som börjar blåsa det första man gör innan man försökt få kontakt med människan? Haha!
Nej nu ska jag inte klaga, det är bra att man fick denna utbildningen för vad som helst kan ju hända.
Jag tror däremot chansen är större att man råkar ut för att nån i ens närhet sätter i halsen. Och då lärde vår mentor oss en massa olika sätt att trycka på.
Tänk när ens eget barn kanske sätter i halsen? Lilla 8-åriga "Lotta" som har fått sitt lördagsgodis och hoppar studsmatta samtidigt som hon har godis i munnen. Skräck-scenario. Men vår mentor sa det att när det gäller barn så är det mycket lättare att göra nåt. Man kan ta de i benen och vända upp o ner på dom, man kan lägga deras mage mot vårt eget knä (när man sitter i en stol) och sen runga till de i ryggen ordentligt.
Har själv satt i halsen som barn. Lekte hemma hos min granne Fredrik. Vi klättrade i trädet i trädgården och käkade körsbär. Jag var nog 4-5 år. Och "vips" så satte körsbäret sig som ett lock i halsen. Och jag minns det som om det vore igår. Jag klättrade ner lugnt och gick hem. Det var det enda jag hade i huvet, att jag måste hem. Så jag knatade över gatan och öppnade dörren - nästa sak jag minns är att pappa håller mig över diskhon och rungar ut körsbäret och mamma står bredvid och gråter.
Då hade jag öppnat dörren och säckat ihop på dörrmattan. Mamma och pappa satt i köket och fikade så de hade hört att nån öppnat ytterdörren. De ropade "Hej!" - väntade - men fick inget svar, så mamma gick ut i hallen och tittade och så blev det ju ett panikskrik "JOHNNY!!" Sen hade pappa hängt mig över diskhon och slagit mig i ryggen, gjort heimlich-manöver, men ingenting hjälpte. Sen hade han sagt till mamma "Fungerar det inte denna gången så blir det akuten direkt". Men då slog han mig i ryggen med all kraft och då flög körsbäret ut i diskhon. Mina läppar var helt blå och tungan vit. Efteråt sov jag som en gris i flera timmar. Det där tog musten ur mig.
Tur man har en pappa som jobbat som ambulanssjukvårdare...
Men jag fick reda på igår att en person som sätter i halsen blir medvetslös ganska snabbt. När man gjort allt man kunnat och inte fått upp nåt så ska man börja med HLR och blåsa ner det som sitter fast. Det får opereras ut senare.
Och nåt som är EXTREMT viktigt!! Barn som sätter i halsen kan gå och gömma sig! Det gjorde jag själv en gång, fick ett läkerol av farmor, satte i halsen och gick in mamma o pappas sovrum och hostade. Men fick upp det själv den gången. Och en person som hostar ska man aldrig störa - låt de jobba själva. Tills de blir blå då.. =)
Nej detta blev ju himla långt, jag måste göra mig klar för jobbet.
Tjingeling!
Men idag mår jag bättre. Efter 4 tabletter sen igårkväll. Jag ska till jobbet ikväll - i adidas träningsbyxor. F*n heller att jag tänker sätta mig där med jeans som trycker mot magen. Hell no. Man är ju extra svullen nu också..
Well well - annars är allt annat jättebra. Både med mig och Rikard och mellan oss för er som undrar. :) I skolan går det också bra, igår hade vi HLR-utbildning. Jättepinsamt med teatern man skulle spela (med en docka). "Hallå, hallå, hör du mig?" Hahaha! Skämdes som en gris! Men jaja.. så är det ju. Finns väl ingen idiot som börjar blåsa det första man gör innan man försökt få kontakt med människan? Haha!
Nej nu ska jag inte klaga, det är bra att man fick denna utbildningen för vad som helst kan ju hända.
Jag tror däremot chansen är större att man råkar ut för att nån i ens närhet sätter i halsen. Och då lärde vår mentor oss en massa olika sätt att trycka på.
Tänk när ens eget barn kanske sätter i halsen? Lilla 8-åriga "Lotta" som har fått sitt lördagsgodis och hoppar studsmatta samtidigt som hon har godis i munnen. Skräck-scenario. Men vår mentor sa det att när det gäller barn så är det mycket lättare att göra nåt. Man kan ta de i benen och vända upp o ner på dom, man kan lägga deras mage mot vårt eget knä (när man sitter i en stol) och sen runga till de i ryggen ordentligt.
Har själv satt i halsen som barn. Lekte hemma hos min granne Fredrik. Vi klättrade i trädet i trädgården och käkade körsbär. Jag var nog 4-5 år. Och "vips" så satte körsbäret sig som ett lock i halsen. Och jag minns det som om det vore igår. Jag klättrade ner lugnt och gick hem. Det var det enda jag hade i huvet, att jag måste hem. Så jag knatade över gatan och öppnade dörren - nästa sak jag minns är att pappa håller mig över diskhon och rungar ut körsbäret och mamma står bredvid och gråter.
Då hade jag öppnat dörren och säckat ihop på dörrmattan. Mamma och pappa satt i köket och fikade så de hade hört att nån öppnat ytterdörren. De ropade "Hej!" - väntade - men fick inget svar, så mamma gick ut i hallen och tittade och så blev det ju ett panikskrik "JOHNNY!!" Sen hade pappa hängt mig över diskhon och slagit mig i ryggen, gjort heimlich-manöver, men ingenting hjälpte. Sen hade han sagt till mamma "Fungerar det inte denna gången så blir det akuten direkt". Men då slog han mig i ryggen med all kraft och då flög körsbäret ut i diskhon. Mina läppar var helt blå och tungan vit. Efteråt sov jag som en gris i flera timmar. Det där tog musten ur mig.
Tur man har en pappa som jobbat som ambulanssjukvårdare...
Men jag fick reda på igår att en person som sätter i halsen blir medvetslös ganska snabbt. När man gjort allt man kunnat och inte fått upp nåt så ska man börja med HLR och blåsa ner det som sitter fast. Det får opereras ut senare.
Och nåt som är EXTREMT viktigt!! Barn som sätter i halsen kan gå och gömma sig! Det gjorde jag själv en gång, fick ett läkerol av farmor, satte i halsen och gick in mamma o pappas sovrum och hostade. Men fick upp det själv den gången. Och en person som hostar ska man aldrig störa - låt de jobba själva. Tills de blir blå då.. =)
Nej detta blev ju himla långt, jag måste göra mig klar för jobbet.
Tjingeling!
