Fundering.
Detta är något som jag har tänkt på sen ca två år sen tillbaka.
Det hela började med att jag jobbade på Aero-Spray sommaren -08. Det blev sjukt varmt inne i industrin så alla hade vattenflaskor.
Och - out of nowhere, så är jag nära att svälja min tunga när jag dricker vatten. Blev klart helt iskall i kroppen och började kallsvettas - sketrädd med andra ord. Tungan var långt ner - och den "sög" sig liksom fast i mandlarna, så när jag spände tillbaka tungan (eller hur man säger) - så blev det ett slags "plopp"-ljud.
Ni fattar inte den rädslan. Det började sticka i både händer och fötter.
Sen dess har jag inte kunnat dricka normalt. Är livrädd - faktiskt. Så varje gång jag ska dricka ett glas vatten så spänner jag tungan framåt, för att försäkra mig om att inte svälja den.
Det har hänt kanske fem gånger till efter den händelsen. Senast igår. Jag stod i köket och drack ett glas vatten, tog klunkarna lite för snabbt med iver (var så förbannat törstig), och känner att tungan är påväg att sväljas.
Man blir livrädd! Skjuter ifrån sig glaset och hostar till, samtidigt som man pressar tungan framåt mot nedersta tandraden med full kraft.
Man har ju hört att "strängen" under tungan ska förhindra att man inte sväljer den.
Men jag har ingen sån sträng.
Vet inte om det är psykiskt, men det är så förbannat jobbigt att oroa sig hela tiden.
Folk som blir medvetslösa sägs ju slappna av så pass att tungan kan "glida ner" i halsen. Strängen ska ju förhindra detta - så det lugnar ju inte mig precis.
Inte för att jag planerar att bli medvetslös, men man vet ju aldrig med säkerhet.
Så om jag mot all förmodan skulle råka ut för något och bli medvetslös - snälla- alla ni som läser!...
Kolla min hals så tungan är där den ska vara!
/C
Det hela började med att jag jobbade på Aero-Spray sommaren -08. Det blev sjukt varmt inne i industrin så alla hade vattenflaskor.
Och - out of nowhere, så är jag nära att svälja min tunga när jag dricker vatten. Blev klart helt iskall i kroppen och började kallsvettas - sketrädd med andra ord. Tungan var långt ner - och den "sög" sig liksom fast i mandlarna, så när jag spände tillbaka tungan (eller hur man säger) - så blev det ett slags "plopp"-ljud.
Ni fattar inte den rädslan. Det började sticka i både händer och fötter.
Sen dess har jag inte kunnat dricka normalt. Är livrädd - faktiskt. Så varje gång jag ska dricka ett glas vatten så spänner jag tungan framåt, för att försäkra mig om att inte svälja den.
Det har hänt kanske fem gånger till efter den händelsen. Senast igår. Jag stod i köket och drack ett glas vatten, tog klunkarna lite för snabbt med iver (var så förbannat törstig), och känner att tungan är påväg att sväljas.
Man blir livrädd! Skjuter ifrån sig glaset och hostar till, samtidigt som man pressar tungan framåt mot nedersta tandraden med full kraft.
Man har ju hört att "strängen" under tungan ska förhindra att man inte sväljer den.
Men jag har ingen sån sträng.
Vet inte om det är psykiskt, men det är så förbannat jobbigt att oroa sig hela tiden.
Folk som blir medvetslösa sägs ju slappna av så pass att tungan kan "glida ner" i halsen. Strängen ska ju förhindra detta - så det lugnar ju inte mig precis.
Inte för att jag planerar att bli medvetslös, men man vet ju aldrig med säkerhet.
Så om jag mot all förmodan skulle råka ut för något och bli medvetslös - snälla- alla ni som läser!...
Kolla min hals så tungan är där den ska vara!
/C
