Publicerad 2012-03-29 12:05:38 i Allmänt,
Ungefär såhär var det att besöka Tandsköterskan idag! Herregud som hon plågades. Först sitter man och jagar upp sig i väntrummet när man hör borrar ifrån andra rum.
Och så var det en ung kvinna före mig som kom ut med ett plågat ansiktsuttryck och ena handen tryckt mot kinden.
2 min senare ropade de upp mitt namn. Oh oh!..
Jag avskyr tandläkaren,.. såfort man får det där kortet i brevlådan, med några fina blommor på. Man vet precis vad som väntar på baksidan... Ett datum och stämpel. Haha
Och denna tandsköterskan var inget undantag. Det började lite lugnt med fotografering, sen skulle de på och mäta tandköttsdjupet.. USCH vad otäckt det är när de kör ner kroken i tandköttet!
Och efter det kom mardrömmen.... Då åkte svetsarhjälmen på och propparna stoppades in i öronen. Sen tog hon ett stadigt grepp om min käke och drog det mot henne, så halva mitt ansikte låg under denna - ganska rejäla - donnans bröst och mage. Sen var det ett himla frenetiskt borrande på henne som nån slags nazi-doktor från andra världskriget, så då såg jag bara från ena ögat... Helt ärligt.. Jag låg faktiskt och tänkte "ska det gå till såhär?".
Ett tag så såg jag absolut ingenting, för då hade hon hela mitt ansikte som stöd för sina händer. Och då ligger man bara och lyssnar på detta slipet.... som låter oroväckande gnissligt i ens mun.
När allt var klart och jag är helt öm i munnen så lägger hon upp ett rejält "colgate-leende" och "Vi ses om ett år!"..
Mm,.. Tyvärr så gör vi ju det
Ska ta en värktablett nu och vila en stund innan jobbet ikväll.
//Cissi
Publicerad 2012-03-19 21:58:11 i Allmänt,
Låg uppe i sängen imorse, och var precis påväg att stiga upp när jag hör att ytterdörren öppnas och Rikard lägger upp ett högt stön. Förstod att nåt var på tok så jag gick ner. Då låg han på mage nere i tv-rummet med en påse frysta grönsaker på ryggen. "Det är inte sant!", tänkte jag. Det är tredje gången som Rikard har ryggskott nu. Och han är bara 28 år.
Vi arbetade i trädgården hela dagen igår, och han klippte den stora häcken. Så han stod på en stege, lutade sig över på sidan, och höll i en stor häcksåg med bara en arm i några timmar. Som bäddat för ryggskott...
Och mycket riktigt, idag ligger han.
Jag tycker så fruktansvärt synd om honom!! Imorse såg det lite komiskt ut med en påse frysta grönsaker på ryggen... men nu... herregud.. Han ville ut och gå en runda när han kom hen (innan det var så illa som nu).. Han kom ut till köket, sen rasade han ihop på golvet... och där låg han i säkert två timmar.
Jag cyklade ner till hans mormor förut för att hämta värktabletter som innehåller morfin. Han har ätit 6 st och mår inte ett dugg bättre, så jag fick cykla ner igen och hämta resten.
När jag väl kom hem så hittade jag honom liggandes på mage nedanför soffan.. då har han försökt ta sig upp i nån timme. Helt genomsvett, blek och med hugg i ryggen som får honom att skrika av smärta. Vi försökte oss på att jag skulle ta tag om hans höfter och lyfta honom från golvet samtidigt som han tryckte ifrån med armarna.. slutade med ett "AAAAJJJ!! SLÄPP!"... *Pust!"*..."Det där gör vi INTE om igen..."
Och jag satt med gråten i halsen.. ! Superklen jag vet, men klarar inte av att se honom så dålig. Men nu ville jag ringa ambulans. Dom har säkert lite "starkare grejer" att pumpa i honom.. Men det fick jag inte.
Tillslut fick han dra sig ut på mage i hallen, men benen släpandes efter sig.. Sen låg han där ute ett tag och försökte vända på sig och få ner fötterna i källartrappen, sen dra sig upp med armarna till stående.
Och han lyckades!!.. Så efter ca 2 timmars försök och säkert 6 timmars nödighet kunde han äntligen gå på toa! Vilken RELEASE det måste ha varit.. =) Min älskling.
Men jag ringde sjukvårdsupplysningen och hörde om vad man skulle göra. Fick prata med en sjuksköterska som tyckte vi skulle åka in akut med en gång. Hon tyckte det var helt vansinnigt det jag berättade.
Men med en sambo envis som synden.... så får jag titta efter stjärnorna om det.
Nu ska jag gå och lägga mig.. mitt hjärta får spendera natten nere på soffan. =(
Publicerad 2012-03-18 19:53:44 i , Allmänt,
...Jag känner mig så nöjd. :)
Tack för alla lyckönskningar, och för de fina blommorna jag fick igår.
Ikväll är det bara jag och R som gäller. Så mysigt med min kärlek!
//C
Publicerad 2012-03-12 22:43:54 i ~Huset~, ~Inredning~,
Samma dag vi flyttade in...
Och till idag... precis nymålad.. Lite skillnad är det va? :)
Publicerad 2012-03-03 16:02:30 i ~Funderingar~,
Igår vid 10.00 så åkte jag och Kalle till Kungälv. Fick skjuts in till lasarettet för att koppla på det väntade EKG:et. Fick först ta ett viloekg som såg hur bra ut som helst. Fast det var lite annorlunda från det första, för det första mycket fler elektroder, och denna hade "sugproppar" istället för såna man klistrar på. Var ingen större skillnad känselmässigt förutom om man hade 7 st små "sugmärken" över kroppen sen. 2 st på bröstet, 4 på sidan och 1 nere på vristen. Efter det så kopplade hon på det lilla EKGt som jag ska ha på mig över helgen. Var rädd över att det skulle vara stort och klumpigt, men detta var ungefär som att gå runt med en mp3 runt halsen. Så det fungerar hur bra som helst.
Den har 4 st "spår" av inspelningar. Vilket betyder, när jag känner att mitt hjärta börjar hoppa eller bete sig knasigt på annat vis så trycker jag på en knapp, och då "markerar" jag vart de ska ta en extra koll, plus att det spelar in under en stund. Spelar in gör det hela tiden, men jag bara "märker" EKG-remsan. Behöver jag fler spår än 4 st så raderar den "det minsta knaset" först.
Hitills har jag behövt trycka två gånger. Och så får man föra "dagbok" över vad man gjorde och vad klockan var, vilka symtom man hade etc.
Och känner den av nåt knasigt som kanske inte jag gör så spelar den in av sig självt.
Så ser den ut på ett ungefär. Dosan sitter fast i en elektrod som är placerad på bröstet. Sen löper en sladd som sitter på vänstra sidan.
Här är den placerad på sidan. Så man kunde ju glömma att sova på sin vänstersida inatt. :) Men det gör jag ädå aldrig. Men detta fungerar skitbra, märkte den knappt inatt. Väääldigt mjuk att ha på sig. Sladden runt nacken känner jag inte heller.
Däremot tejpen som elektroderna är fästa i... Den mellan brösten kliar nåt så in i helv!! Känns som om huden har vart sårig och behöver läka, så kliar det! Man bara MÅSTE klia, men man varken får eller i detta fallet, kan!
Men när jag ska duscha imorgon så får jag koppla bort det och guuuuud vad jag ska klia! Ska riktigt riva!! =)
Ciao!
