Min stackare
Låg uppe i sängen imorse, och var precis påväg att stiga upp när jag hör att ytterdörren öppnas och Rikard lägger upp ett högt stön. Förstod att nåt var på tok så jag gick ner. Då låg han på mage nere i tv-rummet med en påse frysta grönsaker på ryggen. "Det är inte sant!", tänkte jag. Det är tredje gången som Rikard har ryggskott nu. Och han är bara 28 år.
Vi arbetade i trädgården hela dagen igår, och han klippte den stora häcken. Så han stod på en stege, lutade sig över på sidan, och höll i en stor häcksåg med bara en arm i några timmar. Som bäddat för ryggskott...
Och mycket riktigt, idag ligger han.
Jag tycker så fruktansvärt synd om honom!! Imorse såg det lite komiskt ut med en påse frysta grönsaker på ryggen... men nu... herregud.. Han ville ut och gå en runda när han kom hen (innan det var så illa som nu).. Han kom ut till köket, sen rasade han ihop på golvet... och där låg han i säkert två timmar.
Jag cyklade ner till hans mormor förut för att hämta värktabletter som innehåller morfin. Han har ätit 6 st och mår inte ett dugg bättre, så jag fick cykla ner igen och hämta resten.
När jag väl kom hem så hittade jag honom liggandes på mage nedanför soffan.. då har han försökt ta sig upp i nån timme. Helt genomsvett, blek och med hugg i ryggen som får honom att skrika av smärta. Vi försökte oss på att jag skulle ta tag om hans höfter och lyfta honom från golvet samtidigt som han tryckte ifrån med armarna.. slutade med ett "AAAAJJJ!! SLÄPP!"... *Pust!"*..."Det där gör vi INTE om igen..."
Och jag satt med gråten i halsen.. ! Superklen jag vet, men klarar inte av att se honom så dålig. Men nu ville jag ringa ambulans. Dom har säkert lite "starkare grejer" att pumpa i honom.. Men det fick jag inte.
Tillslut fick han dra sig ut på mage i hallen, men benen släpandes efter sig.. Sen låg han där ute ett tag och försökte vända på sig och få ner fötterna i källartrappen, sen dra sig upp med armarna till stående.
Och han lyckades!!.. Så efter ca 2 timmars försök och säkert 6 timmars nödighet kunde han äntligen gå på toa! Vilken RELEASE det måste ha varit.. =) Min älskling.
Men jag ringde sjukvårdsupplysningen och hörde om vad man skulle göra. Fick prata med en sjuksköterska som tyckte vi skulle åka in akut med en gång. Hon tyckte det var helt vansinnigt det jag berättade.
Men med en sambo envis som synden.... så får jag titta efter stjärnorna om det.
Nu ska jag gå och lägga mig.. mitt hjärta får spendera natten nere på soffan. =(
Vi arbetade i trädgården hela dagen igår, och han klippte den stora häcken. Så han stod på en stege, lutade sig över på sidan, och höll i en stor häcksåg med bara en arm i några timmar. Som bäddat för ryggskott...
Och mycket riktigt, idag ligger han.
Jag tycker så fruktansvärt synd om honom!! Imorse såg det lite komiskt ut med en påse frysta grönsaker på ryggen... men nu... herregud.. Han ville ut och gå en runda när han kom hen (innan det var så illa som nu).. Han kom ut till köket, sen rasade han ihop på golvet... och där låg han i säkert två timmar.
Jag cyklade ner till hans mormor förut för att hämta värktabletter som innehåller morfin. Han har ätit 6 st och mår inte ett dugg bättre, så jag fick cykla ner igen och hämta resten.
När jag väl kom hem så hittade jag honom liggandes på mage nedanför soffan.. då har han försökt ta sig upp i nån timme. Helt genomsvett, blek och med hugg i ryggen som får honom att skrika av smärta. Vi försökte oss på att jag skulle ta tag om hans höfter och lyfta honom från golvet samtidigt som han tryckte ifrån med armarna.. slutade med ett "AAAAJJJ!! SLÄPP!"... *Pust!"*..."Det där gör vi INTE om igen..."
Och jag satt med gråten i halsen.. ! Superklen jag vet, men klarar inte av att se honom så dålig. Men nu ville jag ringa ambulans. Dom har säkert lite "starkare grejer" att pumpa i honom.. Men det fick jag inte.
Tillslut fick han dra sig ut på mage i hallen, men benen släpandes efter sig.. Sen låg han där ute ett tag och försökte vända på sig och få ner fötterna i källartrappen, sen dra sig upp med armarna till stående.
Och han lyckades!!.. Så efter ca 2 timmars försök och säkert 6 timmars nödighet kunde han äntligen gå på toa! Vilken RELEASE det måste ha varit.. =) Min älskling.
Men jag ringde sjukvårdsupplysningen och hörde om vad man skulle göra. Fick prata med en sjuksköterska som tyckte vi skulle åka in akut med en gång. Hon tyckte det var helt vansinnigt det jag berättade.
Men med en sambo envis som synden.... så får jag titta efter stjärnorna om det.
Nu ska jag gå och lägga mig.. mitt hjärta får spendera natten nere på soffan. =(
