I am Ze Doctor...
Ja allt började i förra veckan när jag jobbade natten. Började få en molande tandvärk och frågade min arbetskamrat om det fanns smärtstillande nånstans som man kunde ta. Fanns en liten ask på kontoret med alvedon så jag tog två stycken a´500 milligram. Smärtan avtog inte så jag tog en tredje tablett 1 timma senare. "Har du SÅ ont" sa Sonja och tyckte det var mycket med 1500 milligram. Vilket det ÄR, men jag hade så ont!
Vid 7 så kom morgonpersonalen, och jag lämnade min rapport för natten, sen tog jag tåget hem till sängen. Brydde mig inte om att äta eller nånting, utan dök ner i sängen direkt.. Blev 2 timmars sömn sen vaknade jag av värken.
Dagen bestod av att knapra piller, men tandvärken bara stegrade. När Rikard kom hem efter 16 den dagen och jag såg honom så brast jag i gråt! Jag hade SÅ ont!! "Men gumman, detta är ju inte normalt, vi får åka till tandläkaren, kom nu!"... Så jag nickade bara, slängde på mig hans munktröja och satte mig trött i bilen med handen för kinden.
Dagen bestod av att knapra piller, men tandvärken bara stegrade. När Rikard kom hem efter 16 den dagen och jag såg honom så brast jag i gråt! Jag hade SÅ ont!! "Men gumman, detta är ju inte normalt, vi får åka till tandläkaren, kom nu!"... Så jag nickade bara, slängde på mig hans munktröja och satte mig trött i bilen med handen för kinden.
Hos tandläkaren fick Rikard sköta snacket, för jag hade bara brustit i gråt om jag skulle prata om smärtan.
Men det fanns ingen tandläkare som hade tid, så receptionisten bad mig återkomma dagen efter 7.30. Jag tittade bara storögt på henne och tänkte hur Fan ska jag klara detta?!
När vi kom hem så satte jag mig i soffan och Rikard åkte ner till affären och köpte vattenmelon.
Den skulle jag inte ha ätit av.....
Den skulle jag inte ha ätit av.....
Ni vet hur det kan ila i tanden när man borstar tänderna för hårt intill tandköttet. DEN smärtan, höll i sig i flera minuter för att jag åt melon.
Tillslut satt jag och störtgrät i soffan och visste inte vart eller hur jag skulle bära mig åt! Satt bara och gungade fram o tillbaka i soffan.
Sen kom Kalle bort med panocod, en starkare smärtstillande tablett som finns på recept. Hjälpte mig att somna men inte så mycket mer. Hade redan kroppen full av Ipren o Alvedon, och gud vet vad så det snurrade i alla fall rätt gött.
Sen kom Kalle bort med panocod, en starkare smärtstillande tablett som finns på recept. Hjälpte mig att somna men inte så mycket mer. Hade redan kroppen full av Ipren o Alvedon, och gud vet vad så det snurrade i alla fall rätt gött.
Natten var hemsk, jag satt mest upp och grät, och sov kanske bara någon timma.
På morgonen när jag vaknade så var smärtan borta. Blev överlycklig och gick upp för att borsta tänderna. Såfort pulsen kom upp så började dunkandet igen, och nu trodde jag att tanden OCH käken skulle spricka.
Så vi åkte till tandläkaren, Rikard släppte av mig och körde vidare till jobbet. Sen blev jag inkallad. Äntligen.
Tandläkaren började med att undersöka tänderna genom att knacka på de med ett verktyg, och när hon kom till den onda tanden så grinade jag illa, usch vad det gjorde ont!
Sen tog hon några foton, och när hon kom tillbaka så sa hon bara "Jaaa, detta såg inte så bra ut, jag är ledsen, men vi får göra en rotfyllning".
ROTFYLLNING?! Ekade det i mitt huvud och man har ju hört skräckhistorierna från sina föräldrar ett par gånger. "Du skojar?!"... sa jag... "Nej.. tyvärr inte... men det är inte så farligt som alla säger.. "
Mmmm, okej.. (Såg pappa framför mig, nerbäddad hemma i soffan under en filt efter en av sina rotfyllningar).
I detta skedet var jag livrädd!
Så hon började borra bort min gamla lagning i tanden, det gick bra... lite för bra.. "Okej, jag säger så här... jag hade aldrig kunnat borra till detta djupet utan att du hade reagerat om tanden varit frisk" sa hon.
Sen fick hon lägga bedövning, nu skulle hon gå ÄNNU djupare. Så hon la bedövning runt tanden, och gud vad det spänner när de lägger bedövning på insidan. Ish!..
Sen borrade hon vidare, men jag ryggade tillbaka för det ilade nåt så in i .... !!!
"Jag får nog lägga lite bedövning i tanden"
Okej...sa jag.
.
.
.
.
.
.
Det var det JÄVLIGASTE!!! Såfort hon satte sprutan på plats och tryckte så knep jag ihop ögonen, spände kroppen som en fiolsträng, knep ihop tårna och tryckte huvudet så långt ner i stolen jag kunde komma ner.. "AAaAAaaaajjj!!"
Aaaaandas..... genom näsan... AAAaaaandas... genom näsan..... det är snart över....Glöm inte att andas..
Jag vet att hon gör sitt jobb, och hon gör det väldigt bra, men gud.. jag ville verkligen ge henne en blåtira i detta skedet!
Det gjorde så ont... Ont kan inte beskriva den smärtan ens..
När hon var klar så lät hon mig vara i några sekunder, och min läpp började darra, ögonen tårfylldes... och när hon sa "Man får faktiskt gråta här.."... Då brast det! Aldrig gråtit hos tandläkaren förut, inte ens som barn.. men nu som 27-åring fick man även vara med om det. Tårarna bara rann och tandhygienisten hade fullt upp med att torka bort de som föll. Godegud en sån pers!
När jag samlat mig en stund så började hon jobba igen, nu kände jag absolut ingenting.
Efter att hon borrat fram alla tre rötterna så kunde hon konstatera att två av de var döda. Sen la hon i nåt medel som ska döda själva nerverna, och så la hon på en lagning.
Sådär, då var allt idag klart! Idag? Ska jag hit igen?
Jajjemän, den 9 juli ska jag dit och fila i rötterna. Ooooh vad ljuvligt... fila rötterna.. man bara hör ju hur det låter.
Jajjemän, den 9 juli ska jag dit och fila i rötterna. Ooooh vad ljuvligt... fila rötterna.. man bara hör ju hur det låter.
Men jag kan iaf trösta mig med att det värsta nu är över. Nästa gång så ska rötterna filas rent från nerver o annat, sen ska de fyllas med nåt... och en ny tand ska byggas.. vet inte riktigt. Vi får se.
Tackade i alla fall för mig och gav henne ett snett leende.
När jag kom ut till receptionisten så sa hon "Jag förstår att du hade ont" och tog betalt.
När jag gick därifrån så släppte all spänning, svetten började torka in och jag ringde Rikard. Räckte med att jag hörde hans röst. Fick fram ett "Kan du hämta mig?"... Sen började jag gråta igen.. "Är du klar nu? Hallå? Är du hos tandläkaren eller?.. Hallå? Cecilia?".. Jag fick inte fram ett ljud.. så han sa bara "Jag kommer" och sen la han på.
Väl hemma så la jag mig i soffan... och sov i sex timmar.
