Var på fest igår hemma hos Mattias. Drack 5 groggar och två glas champagne... Inget vatten (idiot)...
Så idag mår jag iiiiiiinte bra. Orkar inte göra nånting. Rikard fick ställa fram frukost åt mig. (Världens bästa).
Och när jag är bakis så kan jag inte sitta helt stilla, måste tappa med fingrarna eller allra helst gunga fram och tillbaka som en utvecklingsstörd i skräddarställning. Enda skillnaden är att jag inte dregglar... Annars är det nog ganska right on spot...
Nej nu var jag elak. Men jag känner mig och ser ut som ett VRAK idag!!
Rikard är på kalas för sin morfar idag. Jag ville verkligen dit, men dum som man är så lär man sig aldrig dricka lagom. Men jag tror nog de gärna slipper en som gungar på stolen, ätandes smörgåstårta och stönar varje gång en illamående-våg kommer...
Faktiskt så googlade jag och såg att majskorn ska vara bra att äta när man är bakis. Ja tack! Jag tar till vad som än krävs! 2 min senare satt jag med en tesked och burk majs i högsta hugg! 340 g... trodde jag skulle kräkas de sista tagen.. men hur jobbigt det än är så ska man bara fortsätta "möla".. haha!
Men jag tar inte till allt.. vad som än krävs. Återställare är t.ex det mest idiotiska man kan göra! Man skjuter ju bara upp bakfyllan. Och känner man att man behöver "ta en återställare" dagen efter - ja då har man nog större problem än så.. (Kanske man gör gubbarna på bänken i centrum sällskap om sisådär 15 år)
Igår när jag kom hem från skolan så satte jag mig ned direkt och började med den första (av två) insändningsuppgiften. Igår satt jag ner i 6 timmar och idag 5 timmar. Men nu är även den andra uppgiften färdig. Det är mycket "reflektera över" och "förklara". Därför tar det sån tid. Men nu har jag 1 månad på mig att fixa instuderingsfrågorna och läsa på till provet. Känns urskönt!!
Och jag är sån att jag kan inte bara sitta ner och mala i en bok i flera timmar. Då fattar jag ingenting av det jag precis läst. Utan det gäller att skriva ned svaren för hand, och även rita. Gärna med färger och markeringspennor.
Men alla lär sig olika. Jag genom att skriva själv och använda färger. Rikard är helt tvärtom, han är "mala-igenom-boken" och så fastnar det direkt. Så avundsjuk på såna!
Igår på jobbet så måste jag ha ätit något olämpligt till lunch. En macka med bacon och kyckling från Espresso House var ju lockande, men herregud så dålig jag blev!
Satt i telefon med "en kund" och kände att det var som jag fått en värme-bomb exploderad inom mig. Hela jag blev jättevarm! Började kallsvettas! Och så fick jag en ordentlig magknip. En sån där magen gurglar och det värker ut i ryggen. Jag kände bara att jag var tvungen att skynda mig igenom samtalet för annars hade jag sk*t*t på mig!
Och man kan ju inte precis slänga luren i örat på de heller..
I alla fall så hann jag på toa med nöd och näppe. Och när jag tittade mig i spegeln så var jag helt rödflammig. Vad fasen kunde det vara?
I bussen på väg hem mådde jag ännu sämre. Mådde illa och svettades. Gjorde felet att glo ner på mobilen och hade jag inte fäst blicken snabbt framåt igen så hade det definitivt hänt en olycka. Satt och funderade på om jag hade behövt kräkas, vart jag skulle göra det då? Ska man skrika "STANNA BUSSEN!" eller ta papperskorgen vid utgången?
Klarade mig i alla fall hem till Skepplanda, och när jag gick från hållplatsen och hem så kändes kylan skitskönt. Började må bättre, men så kom jag hem och då flög det på mig igen..
Men jag lyckades tvinga mig själv till sömn, inte för att det har blivit många timmar inatt, så jag mår ju därefter.
Pretty pretty please, if you ever ever feel Like you're nothing, you're fucking perfect to me You're perfect, you're perfect! Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing You're fuckin' perfect to me...
Har ni hört den nya låten med P!nk? Skitbra! Musikvideon är också väldigt gripande.
Tycker all hennes musik är jättebra. Och när Linda, Lisette och jag var och såg henne live på Ullevi förra sommaren så var hon helt fantastisk! Bara hennes entré var skitcool!
Och sommaren innan det var Linda och jag på Ullevi och såg Madonna live! Och hon är verkligen Queen Of Pop! Känner mig duktigt nöjd med att jag har sett en av världens största artister! Och det är heeelt otroligt vilken form hon är i. Hon är lika gammal som min mamma, men ser ut som en extremt muskulös 30-åring.
Och vet ni hur hon bl.a håller sig i form?... Med pilates! =) Haha!
Igår var jag på jobbet. Målet var 16, men jag satte 17! (BONUS!) Sen jag började jobba där har jag misslyckats med målet bara en gång. Så jag är mycket nöjd. Igår fick vi dessutom löneförhöjning. (Den hade iofs kunnat kvitta) - men sen blev vi bjudna på bufé och dessert. (Italiensk salladsbufé med pannacotta till efterrätt). Så skulle man haft det varje kväll.. :)
Gratis är gott!
Får se om maskinen är klar nu sen ska jag ta mig förbi brevlådan och vidare till jobbet.....
Idag var första dagen i skolan. Ångrar att jag glömde mössan hemma, för lokalen var svinkall! Tycker det har blivit kallare och kallare under dagens gång. Men det gick i alla fall bra i skolan. Jag valde att läsa på distans imed att jag har också ett jobb att sköta. Skulle jag känna att det går käpprätt åt.......... så kan jag börja i klassen om vi läser i samma takt. Den möjligheten känns väldigt bra.
Den 16e mars 2012 är jag färdig undersköterska.
Hade sånt tur idag också när jag skulle köpa den första boken. På biblioteket var boken uthyrd - tyvärr. Men så chansade jag på blocket och hittade en bok för 90:- , som annars hade kostat mig 360:-!
Så det känns bra!
Men hädanefter lär jag inte uppdatera speciellt ofta här (som vanligt iofs) - skolan går först.
Var med Mariette på pilates i söndags. Och det var SÅ roligt att jag ska fortsätta med den kursen! Jag hade ju mina aningar vad det skulle handla om. Och OJ vad fel jag hade! Det var ren råstyrka, balans och uthållighet. Varenda muskel i kroppen skrek av smärta och svetten pissade. Man använder muskler man inte ens visste man hade!
Men det var riktigt roligt. Dels för att gänget man tränade med var jätteroliga och skojade när de inte pallade, bollar som studsade iväg, pinnar som trillade ner från ryggen, och så hörde man när nån säckade ihop på golvet i en stor pust! (Jag - flera gånger).
Dagen efter bestod av att gå runt som en 90-åring. Kom knappt ur sängen på morgonen. Konstigt nog gillar jag den känslan. Då vet man att man har gjort nytta! :)
Men sån träning är extremt viktig för kroppen. Man tränar alla de viktiga musklerna i kroppen såsom mage och rygg. Och så tränar man sin balans.
Det som var en rejäl utmaning var när man skulle stå på bollen - på alla fyra. Du spänner f-n varenda led och muskel i kroppen!! Allt för att inte ramla av. Haha!
Nejmen det var skitskoj! Nu väntar jag bara på klartecken från instruktören så jag får börja. :)
Det är en man som utsätter sig för värkar som en kvinna går igenom när hon ska föda barn.
Jag har fått berättat av bekanta, vänner och familj att många av de minns inte ens de sista timmarna när de födde barn. De stängs av, det blir svart, de får black-out pga den outhärdliga smärtan.
Denna mannen testar i alla fall.
Kan ju säga att en kvinna som föder sitt första barn har värkar allt mellan 9-24 timmar. (I vissa fall fler timmar).
- sommarkväll. - onykter. - lättklädd. - värme. - ljummen öl. - ett band. - nyklippt gräs. - mygg. - en brasa. - havets brus. - inga bekymmer. - massor av garv. - trilla ihop utan skador. - oändlig vänskap. - smacken från sandaler mot bar fot. - cidern gömd i buskarna. - vinet man delar på. - dansa. - cigarettröken. - ryset från kall vind mot varm kropp. - ögonkontakt. - grymt onykter, men ändå sätter man flaskan mot läpparna. - vinglet. - minglet. - solbränna. - önskan om att kvällen inte ska ta slut.
Men så tillslut... I bilen påväg hem. - Soluppgång.
Råkade ut för en litenolycka igårkväll när jag duschade. Satt ner i duschen och såg till så att jag inte kommer bli Chewbacca om några veckor. Jaja, ni fattar.
Handen kom i alla fall i vägen, och jag känner hur rakhyveln sätter sig i lång-finger-nageln, och av ren reaktion så rycker jag åt mig handen... Varav bladet går Ännu djupare!!
Jesus!!!
Trodde fingret skulle ryckas med. Pissade blod. (Men så ser det ju mycket värre ut för det var blött).
Annars händer det inte mycket ikväll. Är ensam hemma. Och har precis hällt i mig en flaska vin. Gjorde i alla fall denna ensamma kvällen lite roligare. ;) Rikard är nere på handboll i stan. VM på (i?) Scandinavium.
Detta är något som jag har tänkt på sen ca två år sen tillbaka.
Det hela började med att jag jobbade på Aero-Spray sommaren -08. Det blev sjukt varmt inne i industrin så alla hade vattenflaskor.
Och - out of nowhere, så är jag nära att svälja min tunga när jag dricker vatten. Blev klart helt iskall i kroppen och började kallsvettas - sketrädd med andra ord. Tungan var långt ner - och den "sög" sig liksom fast i mandlarna, så när jag spände tillbaka tungan (eller hur man säger) - så blev det ett slags "plopp"-ljud.
Ni fattar inte den rädslan. Det började sticka i både händer och fötter.
Sen dess har jag inte kunnat dricka normalt. Är livrädd - faktiskt. Så varje gång jag ska dricka ett glas vatten så spänner jag tungan framåt, för att försäkra mig om att inte svälja den.
Det har hänt kanske fem gånger till efter den händelsen. Senast igår. Jag stod i köket och drack ett glas vatten, tog klunkarna lite för snabbt med iver (var så förbannat törstig), och känner att tungan är påväg att sväljas. Man blir livrädd! Skjuter ifrån sig glaset och hostar till, samtidigt som man pressar tungan framåt mot nedersta tandraden med full kraft.
Man har ju hört att "strängen" under tungan ska förhindra att man inte sväljer den. Men jag har ingen sån sträng.
Vet inte om det är psykiskt, men det är så förbannat jobbigt att oroa sig hela tiden.
Folk som blir medvetslösa sägs ju slappna av så pass att tungan kan "glida ner" i halsen. Strängen ska ju förhindra detta - så det lugnar ju inte mig precis.
Inte för att jag planerar att bli medvetslös, men man vet ju aldrig med säkerhet.
Så om jag mot all förmodan skulle råka ut för något och bli medvetslös - snälla- alla ni som läser!...
Jag hade århundradets pms-humör igår. Och Rikard bara äääälskar att reta en (mer än vanligt) då. Det är ganska otroligt att kroppen kan påverka ens humör på det viset.
Innerst inne tänker man ju "men skärp dig! sluta lipa" - Men så knäcker ens egen tanke en och man ser sig som ännu mer värdelös som inte kan sluta gråta - och därav börjar gråta ännu mer. Haha!
Och Rikard är ju expert på att peka och skratta vid fel tillfällen. Vilket utlöste ännu fler gråtattacker.
Igår låg vi i soffan. Eller jag låg i soffan, han låg på mig och retades. (Det är inte lätt att knuffa bort 110 kg). Och han kittlade mina lår och jag skrek i panik! Först asgarvade jag och skrek "sluta! jag kissar!" - men det avskräckte inte honom utan han bara fortsatte med hela sin tyngd på mig! (tror faktiskt det kom några droppar) - men tillslut slutade han och jag skratt-grät typ.. Men så ger han mig ett ko-slick i ansiktet... från hakan till pannan.. och det är så Äckligt! - Med hans snusgojja i munnen.. Och det där utlöste ännu en gråtattack.. en chippa-efter-andan-gråt.
Idag skrattar jag ju åt det, men igår var jag helt knäckt.
Ja, så vårt 4-årsfirande var väl ingen dröm precis. :)
Det visade sig att tjänsten på Älvängenskolan bara var en halvtid på 20tim/veckan. Jag anser att det är dumt att tacka nej till en utbildning för så få timmar. Då har jag ju t.o.m en bättre tjänst på mitt kvällsjobb.
Fick ringa pappa och bror för att få råd, och båda två höll med. De två är de mest uppriktiga och ärligaste personerna i mitt liv. Alltid bra råd.
Jag avskyr svar som "Det är upp till dig - Det är ditt liv - Det får du själv bestämma - Det vet väl inte jag" Jag frågar ju av en anledning. . . .
Här har man stått utan jobb så länge. Och så helt plötsligt så regnar allting över en. Varför kunde det inte ha kommit tidigare? Och varför allting på en enda gång? ....(suck)
Nu har jag jobb. Bara några kvällar i veckan, så det duger ju inte. Och för två veckor sedan så kom jag in på Undersköterskeutb. i Älvängen. Och igår ringde de från Älvängenskolan och kallade mig på intervju. Jag är överlycklig, jag har ju inte haft så här mycket tur på... gud vet när.
Men bara så sent som igår så var jag helt inställd på att börja plugga och ha mitt kvällsjobb samtidigt - 1 år framöver.
Men så blir man kallad på intervju, ska självklart gå! Och får jag jobbet så blir ingen gladare än jag!!
(Innan jag visste att jag kommit in på utbildningen så sökte jag ju fortfarande jobb för fullt)
Men nu till det riktigt krångliga.
Ska på intervju imorgon (13 januari) - och min första dag i skolan är om bara 11 dagar. (24 januari). Vad gör jag om skolan hinner börja, innan jag fått reda på om jag fått jobbet? Man kan ju inte precis säga till min intervjuare att jag tänkt läsa vidare till undersköterska - när jobbet gäller ett köksjobb. Då lär ju hon ifrågasätta vart mitt jobbintresse ligger...
Eller bara vara fullkomligt ärlig och säga som det är. Att jag körde fast fullständigt och började söka efter andra alternativ.
Men nu räcker det. Jag MÅSTE gå ner i vikt!! Helst 10 kg, men minst 8 kg! Då kommer jag väga lika mycket som jag gjorde när Rikard och jag träffades. För-e-bannade sambokilon!! 8kg på fyra år.... My GOD!
Man känner sig ju bara extremt osexig och flumsig! Det är INTE OK att väga över 70 kg! Herregud, jag väger mer än min pappa t.o.m! P-A-N-I-K! - stavas det...
Pappa nyper en i "bilringen" det första han gör när han hälsar på och säger -"När ska du börja använda din crosstrainer då?" - Okej, jag vet, just nu används den till att slänga kläder på, men jag ska.
Och mamma är mer snäll och säger "Men du är ju äldre, det är bara kvinnliga former".
Men det är det inte... Det stavas L-A-T-H-E-T!
Jag ska inte gå in med 120% - utan jag ska bara lägga av med följande...
Det är dom fyra som är bovarna i det hela.
Slutar jag bara med dom, så kommer jag antagligen ... inte rasa... men gå ner i alla fall.
Fattar dock inte hur folk kan tro de är nyttiga för att de börjar med LIGHT. Om ni inte visste det, så är light värre än vanligt socker. Vet ni varför? - Jo, för det tar längre tid att bränna bort.
Bara ett litet råd...
Jag minns när jag gick på gymnasiet. Jag var så smal så jag fick sår på mina höfter pga jeansen. Vägde typ 55 kg och var 173 cm lång. Men då spelade jag ju fotboll också. Kunde ju äta precis allting och rubbade mig inte i vikt med ens ett gram....Förbannat retfullt idag.
Men men, man kan inte leva på gamla meriter!!
Så nu ska vi testa och se hur detta kommer att gå! På söndag ska jag följa med Rikards morbrors fru Mariette på pilates! Ska bli kul! Aldrig testat nån gång... Min bror sa att han hade betalt för o se mig där.. haha! :)
27 år och rakt igenom en äkta Blekingska! Flyttade upp till Västkusten pga den starka kärleken! Bor i en villa i Skepplanda ihop med min sambo Rikard och våra små katter Keyser och Knorris!
