Ensam hemma
Fredagsmyset spenderar jag med mig själv ikväll. Känns helt okej, för jag har hela sex and the city-serien nedladdad. Enda jobbiga ikväll är att jag fortfarande har en ihärdig huvudvärk efter två ipren. Rikard befinner sig på räkbåten i Göteborgs skärgård tillsammans med nio andra sjösjuka VA-kamrater (a.k.a - nio fyllesjuka VA-kamrater). Men jag är övertygad om att han har det kalasroligt.
Jag slits mellan att titta på ännu ett avsnitt eller läsa klart bok nr två i twilight-serien. I know - addicted! Men mamma är inne på bok nr fyra, och det är så otroligt spännande att höra vad hon är i boken varje gång vi talas vid - fastän jag vet precis vad som händer. Inplanerat är i alla fall att vi ska se Eclipse när de kommer upp lagom till våra födelsedagar.
Rikard avskyr ju serien och "skämt-klöks" varje gång jag nämner den. Men pappa verkar ha fallit lite, för han är i alla fall tyst under filmens gång och tittar han också. Till skillnad från Mr Thunberg som suckar och himlar med ögonen. Visst är det irriterande? Men jag älskar honom ändå.
Tror faktiskt han är lite sotis för jag är helt såld på Robert Pattinson. :P
Men det får man vara. Folk utan fantasier är tråkiga människor.
För en stund sedan var jag helt övertygad om att det var någon i trappen. Jag blev så otroligt rädd. Satt här i min egna lilla värld och tittade på sex and the city - tills jag hörde nåt litet - reagerade med hörseln men tittade inte åt det hållet. Tills det låter ännu en gång, och en gång till direkt efter! Där blev jag rädd. Blev helt kall inombords och det gick en ilning från topp till tå och nackahåret reste sig. Tittade mot trappen och bara väntade på en hand som skulle visa sig klängandes i trappräcket... Men ingenting. Det lät så tydligt så jag var helt övertygad om att det var Rikard som kom stapplandes. Hur det nu hade varit möjligt eftersom båten går i land först kl 22:30. (Då var klockan runt 18:00).
Det är såna saker jag avskyr. Speciellt när man är hemma själv. Händer inte ofta - men ibland är det nåt.. nåt.
Och katten kan ju inte göra ifrån sig ljud som en man i 100 kgs klassen. Right? :)
Nu blir det sex and the city - 1 ipren - boken och 3 kuddar med duntäcke.
Night.
Jag slits mellan att titta på ännu ett avsnitt eller läsa klart bok nr två i twilight-serien. I know - addicted! Men mamma är inne på bok nr fyra, och det är så otroligt spännande att höra vad hon är i boken varje gång vi talas vid - fastän jag vet precis vad som händer. Inplanerat är i alla fall att vi ska se Eclipse när de kommer upp lagom till våra födelsedagar.
Rikard avskyr ju serien och "skämt-klöks" varje gång jag nämner den. Men pappa verkar ha fallit lite, för han är i alla fall tyst under filmens gång och tittar han också. Till skillnad från Mr Thunberg som suckar och himlar med ögonen. Visst är det irriterande? Men jag älskar honom ändå.
Tror faktiskt han är lite sotis för jag är helt såld på Robert Pattinson. :P
Men det får man vara. Folk utan fantasier är tråkiga människor.
För en stund sedan var jag helt övertygad om att det var någon i trappen. Jag blev så otroligt rädd. Satt här i min egna lilla värld och tittade på sex and the city - tills jag hörde nåt litet - reagerade med hörseln men tittade inte åt det hållet. Tills det låter ännu en gång, och en gång till direkt efter! Där blev jag rädd. Blev helt kall inombords och det gick en ilning från topp till tå och nackahåret reste sig. Tittade mot trappen och bara väntade på en hand som skulle visa sig klängandes i trappräcket... Men ingenting. Det lät så tydligt så jag var helt övertygad om att det var Rikard som kom stapplandes. Hur det nu hade varit möjligt eftersom båten går i land först kl 22:30. (Då var klockan runt 18:00).
Det är såna saker jag avskyr. Speciellt när man är hemma själv. Händer inte ofta - men ibland är det nåt.. nåt.
Och katten kan ju inte göra ifrån sig ljud som en man i 100 kgs klassen. Right? :)
Nu blir det sex and the city - 1 ipren - boken och 3 kuddar med duntäcke.
Night.
